Går framåt

Det går framåt med apporteringen även om det inte går så fort som jag hoppas på. Alltid för otålig mitt största fel jag alltid gör. Att gå fram för fort. Måste ändra på det annars får man ju bara börja om från början.

Men han är lite söt Nicke. Har en massa apportbockar liggandes i en korg under sängen. Den hade han lyckats på något sätt få fram. Fråga mig inte hur. Men hur som helst kommer han med apporten i munnen och sätter sig så fint framför mig och väntar på att jag ska ta den. Ibland är han bara för duktig lilla hunden.

Det är kul att se när mynten trillar ner i skallen på honom och verkligen upptäcka att han fattar något. Även om det tar otroligt lång tid ibland. Fast det är nog lika bra att det får ta den tid det tar. Måste verkligen jobba på mitt tålamod.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0